Tillbaka
<-- Wenn die wetterbedingungen ändern, sie ist perfekt laufen,
um ihre hormone im gleichgewicht zu erhalten!

Nu är det höst (eftersom det är september) och 47 dagar kvar att ladda för den som vill deltaga i Yddingeloppet 2009. Så läs detta som en friendly reminder - om några veckor kommer en del av er annars att säga ”nu är det försent ändå...” och det vill vi ju inte(?)

Själv har det blivit alldeles för mycket god mat och dryck under sommaren så planerna jag hade efter Lundaloppet i våras har fått revideras, men även reviderade planer är ju planer, har jag lärt mig.

Ni kommer ihåg att jag och brorsan tog en vända till Budapest som uppladdning för ett år sedan?
35 grader varmt, allmänt gnäll och till och med massagen på termalbadet Gellert gav en variant på trauma (termisk trauma får man väl då anta?) som jag ännu inte kommit över efter att en övervintrad kulstötare i 150-kilosklassen mötte upp vid dörren med orden ”drop your pants!”

Det gick ju inte så bra - så vi tog en retur i år!

Ni såg väl Zlatan i lördags kväll, när han ännu en gång försökte schabbla bort en målchans genom att göra en onödig fint, men i stället trampade snett, snubblade lite till vänster, varvid målvaktens rensning satt mitt i kalaskulan i stället för att den gick ut i publikhavet på västra läktaren och där det dessutom inte föll sig bättre för Ungrarna än att bollen studsade in i mål (vilket i alla fall en del svenskar verkade bli glada över).

Samtidigt med detta satt jag och brorsan på Holló Utca 12 i Budapest VII och gjorde en alternativ variant på kolhydratuppladdning inför halvmaran på söndagen.

Det gick bra - allt blev bättre - vädret, tiderna, resultatet, ja, till och med återhämtningen.

Men denna gång vid termalbadet Széchenyi... samma typ av inrättning som Gellert.

Gamla gubbar som spelar schack, går omkring i badbrallor med design från den tid Ungern fortfarande var ett kungadöme, har små sittlappar som ingen född efter 1967 skulle kunna tänka sig att använda, och till detta förflyttar sig i varierande typer av flip-floppers som gör att till och med jag går och småler lite och tänker vilket härligt liv det måste vara att helt sakna omdöme och inte bry sig ett dugg om vad folk tycker och tänker om ovidkommande och ytliga företräden.

Det enda som sket sig var när jag försökte vara viking i bastun i en av vad man får förmoda vara Széchenyibadets ursprungslokaler. Till exempel en hög med is utanför bastun?? ”Jaha, var serveras drinkarna” tänkte jag. Det här är väl inga problem, bastu, störtlöjligt...

In i bastun och där satt några damer på nedersta lavarna, så sagt och gjort, jag gav dem en liten blink, ett leende och så var det bara att klättra högst upp.

Å helvete vad varmt det var...

Inte bara bastun, utan brädorna, väggarna, ångan man andades in, badbrallorna, det flimrade för ögonen av smärta när jag försökte undvika att andas... ”aj” är det enda ordet jag kan komma på för att beskriva känslan. Eventuell svett hade inte en chans att kyla ner något eftersom allt i flytande form dunstade innan det lämnat kroppen – snarare så att svettkörtlarna stängde ner i ren förskräckelse, en slags jordfelsbrytare för det vaskulära systemet.

Asså – jag fick tårar i ögonen... inte bara för att pungkulerna brände fast i virket, utan också för att det var så jävla hett... satan varmt... och där skulle man sitta och spela allan utan känd anledning.

När jag efter 2 minuter reste mig för att gå ut fick jag dessutom regelrätta brännskador på fotsulorna och hoppade ut som på het sand i en öken och tänkte; ”det här, det här är bara för idioter... ”

Jag undvek ögonkontakt med damerna på väg ut, fii faan

Där möter jag en av schackgubbarna på väg in i bastun, med en hög is i nyporna(?)…. som han lägger ut på översta laven – där han sedan viker ut sin lilla sittlapp – sätter sig – och på fötterna har han ett par flip-floppers.

Jaha... jo, så kan man ju också göra...

Brorsan kommer förstås inte ner till Yddingeloppet i år. Prispengarna var för dåliga för att resan från Stockholm skulle betala sig. Plats 413 av 441 gav inget förra året - annat än nöjet att spöa mig med sisådär 8 placeringar. Så ni ser, när jag ”bjuder in” behöver ni i alla fall inte känna någon prestationsångest vad det gäller att leverera...

Hoppas den positiva utvecklingen håller i sig även till sista helgen i Oktober.

Douze kilomètres n'est pas loin.
Sacre forces puissantes!

Tillbaks till Budapest sidan