En underbar höstdag med härligt väder!

Speciellt för en golfare som motiverar vilket skräpväder som helst med orden ”det är det här som är riktig golf”.
Mest troligt för att golfare (som säger så) mer än en gång spenderat alltför mycket pengar på att åka till Skottland och spela någon av de berömda banorna en regnig höstdag. Då måste man vara stark i själen för att inte betrakta det som bortkastade pengar.

Vi fick ju ihop ett ansenligt gäng från gamla Cefar och som helhet var det rena löparlabbet vid Torup – det var trevligt.... Nej, löparlabbet skrev jag, inte löplabbet. Löplabbet håller på med fotvalv och svänger sig med pronation och andra mystiska termer som en lekman inte begriper.

Vi, vi representerade verkligen ett löparlabb - i dess rätta bemärkelse - en salig blandning av människor av olika kön, olika ålder, med olika fysiska förutsättningar och olika träningsupplägg inför loppet - dock lika trötta efter målgång. Den enda som svek var min gode vän Bertrand som sprungit Lundaloppet typ 20 år i rad – men den här gången inte kom till start… på grund... av vädret!? Ingen golfare där inte.

Loppet blev förstås ingen succé för undertecknad.
Bättre på att planera än leverera så att säga. Eller kanske inte det heller - badminton två veckor innan visade sig inte vara en bra plan. Jag tvingades i mitt löplaborerande hitta ett nytt löpsteg för att avlasta en svullnad i höger knä, men den tekniken fungerade bara i 6-7 km, sedan fick jag övergå till det mer beprövade löpsteget att varva jogg med promenad.

Nu var det inte någon ruptur på ett ligament jag hade och riskerade liksom ingen försvårande komplikation – annat än den mentala besvikelsen – och detta vägt mot vad man skulle fått höra från kollegor och vänner om man avstått loppet gjorde valet lätt (att genomföra allså).

Att få stryk av porno-Lasse var ju väntat, men man kanske hoppats att det bara skulle röra sig om de där klassiska centimetrarna - att vara 22 minuter sämre var lite svårare att smälta. Ännu värre var så klart att få tjejtorsk.

Saaatan, jävla brudar, som varit ute och sprungit en månad eller två, och drog iväg som två skållade råttor. Kanske kunde jag spöat Lotta, men hon gömde sig bakom sitt flicknamn, dessutom i 6km klassen, så henne hittar jag inte i listorna. Bara för att till sist konstatera att jag även var sämst i klassen +40.

Där kan jag förstås med viss glädje konstatera att det var en skräll att jag fick stryk av både brorsan, Mats och Lars - som alla, bildligt talat, moonade mig. Över 10ggr på Unibet fick jag på det spelet.

Så vem slog jag då? Jo, där var ett par som gick en enklare form av power walk, två +80 gubbar och en funktionär som gick och samlade ihop snitslarna.
Suck……

Men vem bryr sig – träningen är redan igång inför nästa års utmaning.

http://www.yddingeloppet.nu/assets/ydd_08.htm